Stress & stresshantering
Stressens subjektiva natur
Med fenomenet stress förhåller det sig så att det är ett subjektivt, känslomässigt och psykologiskt fenomen. Det avgörande är att upplevelsen av stress beror på ett förhållningssätt, och på HUR någonting görs, inte enbart eller främst på VAD som görs. Här måste vi alltså beakta själva processen.
Det gör att vi inte lika lätt kan informera bort stressproblemet utan vi behöver istället initiera en förändringsprocess, särskilt om problemet pågått en längre tid och redan lett till besvär. Individer eller företag söker sällan hjälp redan när ett problem gör sig påmint, man försöker härda ut eller komma tillrätta med det på egen hand, och det är inte förrän man verkligen känner sig drabbad, eller man kan se kostnader för problemet, som man söker hjälp. Förhoppningsvis kan vi komma in på ett tidigt stadium, inte minst sedan den allmänna medvetenheten om problemet ökat under senare år, men detta hänger också samman med att stress redan är ett utbrett fenomen, många är redan drabbade.
Behovet av förändringsprocesser
De vanor vi som människor tillägnar oss sitter i allmänhet ganska djupt och är svåra att ändra på. Vi vet alla med oss att vissa förändringar i vår livsföring skulle medföra andra och mer eftersträvansvärda tillstånd för vår kropp och vår själ, men ofta kommer förändringen av sig, den blir sällan mer än en ambition eller ett kortvarigt experiment, kanske till följd av ett s.k. nyårslöfte. Vi kan förklara detta sakernas tillstånd med lust-olust-principen¹, att vi väljer den kortsiktiga belöningen i form av godsaker och vila eller tryggheten hos det välkända och invanda istället för omaket med att förändra oss. En förändring skulle i och för sig ge stor lust, men först på lång sikt, och på lång sikt är vi alla som bekant döda. På kort sikt dominerar olusten, eller omaket.
Vanor och förändring
Andra förklaringsmodeller beskriver vårt s.k. livsmanuskript² som vi antar tidigt i livet och sedan följer, med de inslag av mer eller mindre tillfredsställande livsupplevelser som vi därigenom iscensätter genom samspel med andra³. En grundläggande fråga som transaktionsanalysen ställer till klienter i behandling på fängelser och behandlingshem av olika slag är "hur tog du dig in, hur tar du dig ut?". Denna fråga vill klargöra de egna val som klienten faktiskt har gjort och som fört honom eller henne till den plats i livet där han just nu befinner sig. Denna fråga är av processkaraktär, genom att den inte har ett faktabaserat svar som kan vara antingen sant eller falskt. Den vill därigenom visa att det finns ett antal andra val som leder åt ett helt annat håll.
Insikt och vägledning för att hantera stress
För människor i fängelse eller inom behandling krävs det ofta ett terapeutiskt arbete för att våga göra andra val i livet. Vi tror att det på motsvarande sätt krävs en insikt för att människor skall förändra sitt förhållningssätt och undvika stress. Denna insikt kan ibland vara drabbande, som då man i sin egen kropp, efter att ha prövat meditation eller yoga, upplever vad verklig avspänning vill säga, och hur långt ifrån detta tillstånd man vanligen befinner sig, särskilt på arbetet. Denna avspänning kan också erhållas genom naturupplevelser, eller betraktandet av ett grönskande landskap. Sådana upplevelser är generellt sett starkt motiverande för en förändring. Sedan behöver man vägledning genom en process som åstadkommer en konkret förändring i förhållningssätt, och som leder till ett annat beteendemönster, med mindre stress som följd.
Förändring genom process och respons
Om man vill åstadkomma en verklig förändring menar vi att det inte räcker med information och kunskap. Ett hjälpmedel mot stress måste vara av processkaraktär och erbjuda insikter i problemet. Den behöver få ett eget utrymme, så att problemet inte längre sopas under mattan, eller lämnas till den enskilde att ta hand om vid sidan av allt annat som skall åtgärdas. Det måste antagligen få ta tid, och vi tror att man behöver iscensätta olika typer av samtal om detta på arbetsplatsen, så att man möts i grupper och börjar spegla och ge varandra feed-back för att därigenom åstadkomma en nyorientering. Genom att hjälpa och ta hjälp av varandra kan vi göra mycket själva, utan psykologisk expertis eller handledning, men vi behöver sättas igång, och en struktur behöver skapas som tillser att processen lever och går vidare. Först då kan vi tillgodogöra oss den information och det klokskap som ligger i Stoppa Stressen.
Ytterligare en viktig aspekt på förändringsarbete är att det krävs någon form av gensvar eller respons för att en handling skall kännas meningsfull, eller förstärkas och bli till ett nytt beteende, en vana. Vår sociala responsivitet⁴ är ett grundläggande, eller elementärt fenomen, som inte är begränsat till interaktion med andra levande varelser. Se t.ex. på dataspelande eller bilkörning, som åtminstone inledningsvis har en redundant sida av nöje eller lek. De responser som bilkörningen ger upphov till – från bilen och vägens beskaffenhet – upplevs som lustfyllda. Den sociala responsiviteten hänvisar till vår allmänna svarsbenägenhet, och utgör ett självförstärkande system för vad vi uppfattar som meningsfullt och därigenom ägnar vår uppmärksamhet åt. För att skapa nya och bättre vanor måste vi ta hänsyn till, och begagna oss av denna grundläggande svarsbenägenhet, och vi måste arbeta processuellt och över tid. Detta är framförallt en fråga om ledarskap, särskilt ute hos kunderna eller köparna på företagen, och de kan behöva uppmärksammas på detta behov.
¹ Nils Bejerot, Narkotikafrågan och samhället, Wahlström och Widstrand 1968.
² Eric Berne, Transactional analysis in psychotherapy, Ballantine books, NY, 1973.
³ Eric Berne, Games people play, Penguin books 1967.
⁴ Johan Asplund, Det sociala livets elementära former, Bokförlaget Korpen 1987.
Läs mer om stress och stresshantering här!
https://www.hjart-lungfonden.se/halsa/riskfaktorer/stress/
https://balansuppsala.se/utmattningssyndrom/
https://www.hjarnfonden.se/hjarnhalsa/stress/8-varningssignaler-pa-ohalsosam-stress/